Om boken: 2013 / Suzanne reste sig från stenen och skulle gå tillbaka till bilen när hon hörde en röst: "Kom!" Kom till mig! Kom till mig! Kom och, precis som första gången, följdes dessa tydliga ord av en oförståelig snyftning. Flickan frös. Rösten var så ynklig att hon inte kunde röra sig från sin plats. Och så hörde hon dessa ord igen: "Kom, kom... kom till mig!" Kom! Suzanne kände plötsligt som att hennes hjärna var på väg att explodera av den här frasen. Hon stod orörlig i flera minuter, men samlade sedan sina krafter och rusade till bilen som stod parkerad under träden. Hon satte snabbt in nyckeln i tändningen och startade motorn. Hon ville åka härifrån så fort som möjligt. Bara att inte veta eller höra något. Detta kan inte hända! Hon är bara Suzanne Lambert, Suzanne Lambert, Suzanne Lambert…